Igår kväll på biblioteket insåg jag vidden av proffsigt scenframträdande. Jag såg och hörde Marcus Birro , denne metaforernas man som skriver gudabenådat. Han inte bara skriver bra, han framför sina texter på ett sätt som gör att man känner orden långt in i porerna.

Att skriva är en svår konst, att dessutom kunna framföra det man skriver är även det en svår konst. Kombinationen är inte helt enkel, för vad är det som säger att man är en bra retoriker bara för att man är en duktig skribent?

Igår var det show på högsta nivå. Det var "pang på". Snabba meningsväxlingar, ingen dödtid och jag bara älskade det. Marcus Birro kunde sin sak, han var inläst på det han framförde och då blir det bra.

Jag insåg att där har jag MASSOR att lära. Och vägen dit är lång. Jag insåg att ett framträdande är inget man bara ställer sig och gör, det krävs lång planerings- och träningstid. Därefter kan vi snacka om bra framträdande.

Och det vill vi ju ha, eller hur?