Julledighet och skrivartid

Just nu sitter jag vid köksbordet, datorn är ny och skrivvänligare än den förra. Alla mina texter är i säkert förvar och alla andras också som jag sparat. Och alla sidor med skrivartips som ligger under Mina Favoriter och min Skrivarkalender och delar av mitt eget svenskundervisningsmaterial finns framme. Allt för att skapa tid och inspiration till nästa text. NU är jag LEDIG, här ska skrivas!! Inga krav, maken sopar och lagar mat, ungdomarna som är hemma sover eller slöar framför TVn, hunden har fått sin morronpromenad. Det är vackert ute, lätt snöfall, alla har det bra. Och jag har en skrividé. Kanske två. Härligt!! Bara att sätta igång!

" Det var en gång..."
" Han vaknade av en smäll..."
" Aldrig har hon känt sig så förödmjukad..."
" Olga var ensam när..."

Nää. Det går inte. Och jag som hade ordnat. Och som hade idéer. Och allt.
Att skriva när man verkligen har möjlighet är så svårt. Det är det mest frustrerande av allt. Jag kan ligga och fantisera ihop en berättelse på natten mellan tre och fem (av någon anledning är jag ofta vaken då när jag är ledig) och tänker att den ska jag bara skriva ner när jag kliver upp. Jag sätter mig ner och ska börja och i stället för att skriva ner det jag vill så börjar tankarna snurra: Hm, kanske jag först borde kolla mailen. Kanske att jag borde kolla kokboken ändå? Den där fisken jag ska ha på nyårsafton...tänk om jag måste handla mer, är det öppet tro? Ja, nu är det bara fem dagar kvar av min ledighet. Varför har jag inte utnyttjat tiden bättre och skrivit mer? Hm, nästa gång, det blir till påsk...Åh, boken som ligger på bordet i vardagsrummet. DEN måste jag läsa. Innan jag börjar jobba.

Oj. Tiden försvann. Varför skrev jag inte den där novellen? I kväll kanske.
Känner ni igen er, skrivande människor? Jag har också en annan fråga: är det kvinnligt? Det vore bra om det inte vore det, för då kunde jag jobba på att inte vara så fladdrig i mina tankar. Ja, men, undrar ni kära vänner och läsare, varför kliver hon inte upp vid tretiden på natten då och skriver? Jaa, det kanske är lösningen. Jag borde nog pröva. Det är väl just det man ska, skriva när tanken kommer för en. Omedelbart. Fast då blir det lite knivigt ibland. Undrar hur livet skulle te sig om man kastar sig ner vid datorn när helst man har idén till Stora Romanen eller lilla kåseriet klar för sig? Jag kommer strax! Sköt er själva ni, ät utan mig, res utan mig, börja er lektion själva, jag kommer sen, nej, jag har inte tid med lönesamtal, kommer när jag är klar.
Hur gör ni?
Hur kom mina texter till som ju ändå finns färdiga?
Svårt att säga just nu. Jag kokar mig en kopp kaffe i stället och funderar över livets möjligheter.
Varm kram till er alla skriv-och lässugna medmänniskor!
Eva A.