Tid att vara kreativ...

Förgäves letar jag efter ett titthål.
Jag som är ledig på dagarna och har tid att skriva. Åtminstone denna vecka. Sportlov. Allt undanjobbat, kan njuta, göra det jag tycker om och mår bra av. Måla och skriva, läsa några böcker (har alltid fler på gång) och så vara med trubbig men nykär sextonåring och en sjusovande, två meter nittonåring. Kul.

Ja, dom vill ju inte vara med mig hela tiden, så klart, så det finns massor av tid till att göra det där jag vill. Jag har målat. Och målat. Till sist målade jag en dröm jag hade här om natten och då helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle skriva den också. Men icke. Tangentbordet såg inbjudande ut och skärmens vita och tomma yta liksom pulserade framför mig, väntande på nya bokstavskombinationer. Min gröna, afrikanska favoritmugg doftade ljuvligt av kaffe och klockan var bara tio i tio. Då fanns det inte där, det där jag ville skriva. Drömmen hade givit mig en idé som jag ville förmedla. Inte beskriva. Förmedla, som det så fiffigt heter i svensklärarkretsar. Och det är ju sant, det gäller att förmedla men det kan vara svårt, för då bör man vara inspirerad.

Jag sitter en stund och glor ut genom fönstret. Väntar på en uppenbarelse, ett aldrig så litet titthål. Snälla, låt mig få inspiration, idéer, skrivklåda, åtminstone en liten vink till ett utkast på två rader i Times New Roman 8 punkter. Nix. I stället ser jag på den snövita gatan ett par damer som lite halvknackigt tar sig fram med rullator och stavar i solen, en storvuxen äldre herre med en pytteliten, gläfsande hund, en barhuvad och rödnäst granne med snöskovel och så postbudet i sin gula vad-det-nu-är-dom-åker-i.

Kanske dom är i vägen för titthålet? Men jag kan ju inte gärna springa ut och skrika att dom ska ge sig iväg, gå in, gå ur vägen...Sist jag satt vid köksbordet och glodde ut på gatan såg jag plötsligt Joar Loke. Vem är det undrar ni? Ja, det vet väl inte jag, men han klev in i datorn och lät sig förmedlas tillsammans med en bit av sin värld genom mitt tangentbord och mina fingrar.

Suck. Jag får väl förflytta mig härifrån, dricka en halvliter Roibosté med kokt mjölk och kanel och vicka på tårna. Slösa på tiden, kreativitetstiden, rastlös som jag alltid är.

Hejhopp från Eva A.