Sevilla i mitt hjärta

Den 1 mars gick resan till Sevilla, Spanien. Jag hade anmält mig till en författarvecka under Ann Ljungbergs ledning. Planet landade vid 21-tiden och där stod Ann. Lägenheten för veckan låg i Santa Cruz, de gamla delarna av Sevilla, med slingrande gränder, tapasbarer, bodegor och lunchställen i vart och vartannat hus. Apelsinträden slog ut i blom under veckan, och kvar bland de vita blommorna hängde fortfarande höstens mogna apelsiner. Sådana sköna syn- och doftintryck som har stannat kvar i sinnet så att jag fortfarande njuter. Katedralen med tinnar och torn mot skyarna, de vita duvorna, citronerna, människorna, kaffeglasen, tapas, flamencokvällen, trädgårdarna, mandelblommorna, solen, blå himmel, den underbara långlunchen på Paco´s som började kl 15 och slutade kl 19. Och de härliga, skrivande människorna.

Vi bodde 5 författare i varsitt rum i den stora lägenheten, där även kurslokalen var belägen. Så bekvämt!!! Mitt rum var härligt och med eget badrum med badkar!!! Terassen var full av blommor och härligt rymlig för oss alla. Varje förmiddag hade vi tre timmars gruppverksamhet och samtalen rymde allt - hur vi tänker oss berättarrösten, perspektiven och en hel del om gestaltning! Vi skapade byn Renkulla - med många olika innevånare där flertalet hade ett ärr mellan tummen och pekfingret. Vi funderade över om det var så att de flesta var släkt med varandra och att man opererat bort det sjätte fingret...
vi var övertygade om att vi skulle kunna sälja in det här konceptet om folket i Renkulla till tv! Så vänta ni bara - mer kommer... kanske...

Varje dag erhöll vi också cirka en timmes enskild författarcoaching och det var bara så oerhört härligt och välbehövligt. Ann hjälpte mig framför allt att se hur jag vill visa fram mina texter, vi talade om tonen i mitt skrivande och om att se mina texter i block så att de följer en rörelse. Att skriva är inte bara att skriva - jo - från början är det ju det - men när det gäller att färdigställa - i det skede jag är nu - då handlar det om att se texterna utifrån. Att redigera hårt, stryka älsklingsställena, ta bort upprepningar - och att följa rörelsen så att hela texten flyter, kapitel för kapitel. Snart är Ärrvävnad klar. Jag har ett par kapitel kvar att skriva - men för övrigt är det mesta av redigeringen klar också.

Att finna en skrivplats där man trivs och mår gott är inte så enkelt. Jag har funderat mkt på det. Jag vet att Astrid Lindgren skrev sina böcker i sängen. Även en norsk författare som jag såg ett tv-program om (deckarförfattare... vem? - har glömt) - skriver sina böcker i sängen. Andra har små stugor, ett rum i huset, några skriver bäst i köket. Men för mig är det något magiskt över det här med sängskrivandet - precis som för Astrid. I Sevilla klev jag varje morgon tidigt ur sängen. Tog på mig min långa svarta klänning - och smög ut i den mörka lägenheten. Det var helt svart - utom för det lilla kyrktornet (en lampa) som lyste i trappen. Jag smög mig ner för de övriga sov mycket längre än jag - kokade kaffe och bar med mig i en stor härlig mugg tillbaka till mitt rum. Där bullade jag upp kuddar bakom ryggen, mot väggen, kaffet bredvid på sängbordet och datorn i knäet, med täcket som ett bulligt bord. Och där skrev jag i ro och vila - det bara flöt på - ända till framåt kl 1000.

Så - nu är min tanke att flytta mitt kontor här hemma, från den nya delen av huset - till den gamla. Viktigare än kontoret är för mig just nu - att få ett eget, fungerande skrivrum med en SÄNG - så att jag kan tillbringa mina morgnar med skrivande. För det är på morgnarna jag är pigg i huvudet, det är då det är lätt - och det är då telefonen fortfarande är tyst och sällan händer något den tiden på dagen.

I år är min uppgift att skapa min SKRIVARPLATS här hemma. Ärrvävnad är på gång nu, med eller utan min nya säng - men, sen fortsätter jag ju även att skriva på min "pingstvänsbok". Den ska bli färdig! Kanske får jag tillfälle att åka nästa vår igen, till en coachingvecka hos Ann. Hon och hennes man - som är långseglare och ankrar upp för vintern i någon av alla hamnar i världen - har inte beslutat var den finns nästa vinter. Kanske får jag åka och hälsa på Ann i New York eller kanske i Brasilien? Kanske kan jag inte åka alls nästa år - men jag kan drömma redan nu om att jag har råd, är frisk, har alla möjligheter. För jag behöver påfyllning i mitt skrivarliv, och jag har bestämt mig nu för att satsa på allvar på mitt författarskap. Jag behöver ensamhet, en bra plats och påfyllning. Sen får jag se vart det bär hän. Jag ordnar med förutsättningarna så får guden i mitt liv ordna med kvaliteten.

Tack för mig - nu får påsken gå vidare. Mycket folk i rörelse - inga texter blir till dessa dagar.
Men Glad Påsk i alla fall på er alla firare! Kram från er vän Maud