Länsbiblioteket

Hej igen skrivarvänner!

Jag vill berätta att den 31 januari kommer vi i Gloria Mundi att finnas på Länsbiblioteket i Östersund för att träffa just dej! Vi kommer att prata skrivande och vi kommer att läsa lite grann. Svara på frågor också!!! Så ladda när ni kommer, så svarar vi så gott vi kan!
31 januari alltså på kvällen - tider har jag inte fått än - det är Jengel förlag som administrerar.

Idag är det måndag morgon, en sån där underbar morgon då jag skrivit mina morgonsidor. Det innebär att jag börjar dagen med att lyfta fram min skrivbok, ta min penna och så börjar jag skriva. Inte är morgonsidorna direkt någon dagbok, inget sätt att recensera mig själv eller redovisa mina dagar. I stället skriver jag det som först faller mig in. Eller om inget faller mig in så skriver jag kanske: "Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte vad jag ska skriva, jag vet inte vad jag ska skriva..." och sen kommer nästa tanke. Och så är jag igång. I morse började mina morgonsidor sålunda:
" Jag älskar mina sovrumsgardiner. De är så lekfulla och ändå så vackra. Gröna, saftiga blad blandat med rosa kaniner, blå ugglor och härliga rådjur. Gula fåglar ser jag också. Gult är en färg jag verkligen alltid har älskat. Min mamma sydde alltid kläder i gult till mig och jag minns min gulrosiga nylonklänning från när jag var... ja, vad var jag? 6 år kanske? Och min första examensklänning från det jag gick ut 1-an i Fränsta. Den var med vit botten och små gula rosor, med puffärm och rynkad kjol. Mamma sydde den och prydde den med lila band och små lila rosetter. Å så fin jag var......"

Vad syftar morgonsidorna till? Är det något värt att hålla på så här? Ja, och åter ja! Det som händer är att min hjärna börjar komma igång, skrivandet flödar och så leder det ena till det andra. Att skriva regelbundet gör att mitt professionella skrivande får stöd, så att jag redan är i gång då jag sätter mig för att fortsätta på min roman. Dessutom får jag ofta, ofta idéer till min roman, en romanfigur dyker upp, en händelse får form, ett minne dyker upp som jag kan använda. Mina morgonsidor visar jag aldrig för någon, men efter en tid kan jag själv utvärdera dem. Då använder jag ofta överstrykningspennor i olika färger. Ljusblått för "nya idéer", gult för "personliga insikter" etc etc.

Jag vill slå ett slag för Morgonsidorna - för dej som vill skriva och har svårt att komma igång!
Nu ska jag sätta igång och jobba, klockan är snart 8. Dags att ägna tiden åt något helt annat, något som ger en inkomst. Ibland funderar jag på om jag inte ska söka jobb på nåt lager eller så, så att jag får använda min hjärna till att tänka på skrivande hela tiden. Att ha ett hjärn-ansträngande arbete - som då jag utbildar andra - innebär också att min hjärna är mycket upptagen med jobbet nästan hela tiden. Då blir det lite tid över för skrivandet. Men jag kämpar på och jag ger inte upp!

Ses vi den 31 januari? Hoppas det! ´Måndagskram från Maud

Gott Nytt Skrivarår!

I jul har jag faktiskt - mot alla odds - hunnit skriva en del små fragment som så småningom ska sättas ihop. Men det blir en senare sak. Just nu lever fragmenten. Och det är härligt att skriva igen! Jag har små lappar på väggen, och en del större lappar (typ 3 hophäftade A4-sidor)... och det växer sakta. Det jag skriver nu har levt i mitt huvud under många år, och jag är glad glad glad att jag äntligen skriver på detta tema. Förstår att det låter kryptiskt - men jag håller mig till att prata om mina fragment! Kanske blir det aldrig mer än så - kanske blir det något mer.

I fredags träffades vi i Gloria Mundi hemma hos mig. Vi hade en bra eftermiddag och samtalen kom att handla om Kulörtvätt och hur mottagandet blivit hos läsare. Ett par kommentarer som flera av oss har fått är:
- den där novellen tycker jag inte om, och inte den, och inte den. Men den där - den är mer lik dej!
- den där novellen är ju inte du! Du ska skriva om...! (alltså det man brukar skriva om).

Sådana här kommentarer har känts lite knepiga att hantera för några av oss, och det var så bra att vi fick samtala så intressant om detta. Irja - som ofta sätter huvet på spiken sa så förlösande:
- Men då får vi fråga tillbaka, äter du falukorv varje dag?
Just så!

Att skriva en novell kan innebära att jag sätter spaden i mitt eget liv och gräver, och finner något tema där som jag vill skriva om. Eva G har t ex i boken Kulörtvätt så fint och känsligt beskrivit sin flytt från glesbygd till stad. Men att skriva fritt handlar inte alltid om att skriva om det självupplevda. Vi har fått en god portion fantasi och ibland kan en person börja leva sitt eget liv. Och efteråt, när novellen är ett faktum, kanske vi till och med frågar oss - "hade jag det där i huvudet?" - eller "var kom hon/han ifrån?". För som vi ser det, är det viktigt att - om vi vill utvecklas som skribenter - våga lyfta från vårt eget ibland, utmana oss själva, lägga ut nätet i våra egna djup och se vilka "fiskar" som fastnar. Då kommer kanske Tidsstudiemannen Uno, Hefaistos eller den där otäcka Kyssaren med tungan uppdykande. Det kan vara hu, och blä - men det är spännande. Och vi förhindrar den dagliga "falukorven" från att få ständigt fäste.

Att skriva en novell kan alltså innebära att jag lättar från min egen vardag och från mitt eget självupplevda och börjar skriva om något helt annat, och någon helt annan. Någon jag aldrig träffat eller kanske inte ens skulle vilja träffa... Någon sa till mig att några av mina noveller i Kulörtvätt, t ex "Flora" och "Den enastående kyssaren" - tyckte vederbörande inte om.

Jag tänkte - du målar tavlor. Alla ser olika ut. Men jag skulle aldrig säga till dej att "du - den där tavlan där du har använt dom där färgerna, den tycker jag inte om. Och inte den heller och inte den heller". Jag konstaterar att konstnären har utnyttjat olika tekniker och olika utgångspunkter och så blir resultatet olika.

Att använda vår kreativa ådra, vare sig vi målar, skriver, arbetar med musik eller gör något annat - innebär att vi gräver inom oss, vi finner något, vi utvecklar det. Vi föder, vi fostrar och vi visar upp. Och när vi visar upp - då får vi finna oss i olika människors fördömanden, bedömanden, tyckanden, beröm - ja, allt som de olika människorna och de olika läsarna finner för gott att meddela oss. Och det är gott och lärorikt det också. Det som är viktigt är att vi som får kritiken inte krymper och blir rädda och slutar göra det vi gör, utan att vi tar till oss, funderar och går vidare.

Så - tack alla ni som sagt något, både beröm och kritik. Jag sorterar och jag lär mig - ofta tillsammans med vännerna i Gloria M.

Jag skulle vilja tipsa dej om Julia Camerons böcker. Just nu hittar jag dem inte - var har jag lagt dem? Jag använder dem så ofta så de kan ligga i nån väska eller kanske nere på bottenvåningen? Men du kan väl googla på hennes namn - eller kolla på nån av nätbokhandlarna! I den senaste (som jag läst) - fastnade särskilt ett råd om det egna skrivandet, nämligen "visa inte det du skriver för någon som du inte litar fullständigt på", och "visa det inte för tidigt". Och det har jag verkligen fått belägg för - att det är viktigt. Att visa sitt skrivande för någon som inte förstår, eller som kanske inte är van vid en skrivprocess - eller som inte har kompetensen att ge respons - kan vara förödande. Jag har gjort misstagen!

Under tiden jag skriver är det viktigt att jag håller det för mig själv. Och när det är dags, då frågar jag den jag litar mest på och som har kunskapen att ge klok respons. Och då får jag svar som ger mig utveckling och nya tankar. Det är en gudagåva att ha kloka, goda vänner med samma intresse som man själv! Det önskar jag dej också i år - kloka vänner!

Idag ska jag jobba jobba jobba! Dags att ta stora tag. Januari och februari reser jag varannan vecka till Norrköping och utbildar personal inom handikappomsorgen, så nu blir det troligen inte mycket eget skrivande förrän i mars. Men då åker jag till Sevilla och träffar min skrivarcoach under en hel vecka. Och sen - vet ingen vad som händer! Nu bejakar jag skrivandet!
Kram kram kram Maud

Julledighet och skrivartid

Just nu sitter jag vid köksbordet, datorn är ny och skrivvänligare än den förra. Alla mina texter är i säkert förvar och alla andras också som jag sparat. Och alla sidor med skrivartips som ligger under Mina Favoriter och min Skrivarkalender och delar av mitt eget svenskundervisningsmaterial finns framme. Allt för att skapa tid och inspiration till nästa text. NU är jag LEDIG, här ska skrivas!! Inga krav, maken sopar och lagar mat, ungdomarna som är hemma sover eller slöar framför TVn, hunden har fått sin morronpromenad. Det är vackert ute, lätt snöfall, alla har det bra. Och jag har en skrividé. Kanske två. Härligt!! Bara att sätta igång!

" Det var en gång..."
" Han vaknade av en smäll..."
" Aldrig har hon känt sig så förödmjukad..."
" Olga var ensam när..."

Nää. Det går inte. Och jag som hade ordnat. Och som hade idéer. Och allt.
Att skriva när man verkligen har möjlighet är så svårt. Det är det mest frustrerande av allt. Jag kan ligga och fantisera ihop en berättelse på natten mellan tre och fem (av någon anledning är jag ofta vaken då när jag är ledig) och tänker att den ska jag bara skriva ner när jag kliver upp. Jag sätter mig ner och ska börja och i stället för att skriva ner det jag vill så börjar tankarna snurra: Hm, kanske jag först borde kolla mailen. Kanske att jag borde kolla kokboken ändå? Den där fisken jag ska ha på nyårsafton...tänk om jag måste handla mer, är det öppet tro? Ja, nu är det bara fem dagar kvar av min ledighet. Varför har jag inte utnyttjat tiden bättre och skrivit mer? Hm, nästa gång, det blir till påsk...Åh, boken som ligger på bordet i vardagsrummet. DEN måste jag läsa. Innan jag börjar jobba.

Oj. Tiden försvann. Varför skrev jag inte den där novellen? I kväll kanske.
Känner ni igen er, skrivande människor? Jag har också en annan fråga: är det kvinnligt? Det vore bra om det inte vore det, för då kunde jag jobba på att inte vara så fladdrig i mina tankar. Ja, men, undrar ni kära vänner och läsare, varför kliver hon inte upp vid tretiden på natten då och skriver? Jaa, det kanske är lösningen. Jag borde nog pröva. Det är väl just det man ska, skriva när tanken kommer för en. Omedelbart. Fast då blir det lite knivigt ibland. Undrar hur livet skulle te sig om man kastar sig ner vid datorn när helst man har idén till Stora Romanen eller lilla kåseriet klar för sig? Jag kommer strax! Sköt er själva ni, ät utan mig, res utan mig, börja er lektion själva, jag kommer sen, nej, jag har inte tid med lönesamtal, kommer när jag är klar.
Hur gör ni?
Hur kom mina texter till som ju ändå finns färdiga?
Svårt att säga just nu. Jag kokar mig en kopp kaffe i stället och funderar över livets möjligheter.
Varm kram till er alla skriv-och lässugna medmänniskor!
Eva A.

God Jul & Gott Nytt År!

Önskar vi i Gloria Mundi

Releaseparty hos Maggie

Igår kväll, på Nobeldagen år 2007, var det releaseparty hos vår landshövding Maggie på Residenset. "Kulörtvätt" firades och vi skålade i champagne.


Vår landshövding Maggie Mikalesson i samspråk med en av Jengels bokförläggare Kjell-Ove Wiklund.

Boksignering av oss i Gloria Mundi, d v s Eva Alexandersson, Eva Grelsson, Irja Åsling, Maud Deckmar och Margareta Winge.

En härlig kväll blev det. Resultatet av funderingar, textknåpande, skrivkramp, omformuleringar....är till ända. Boken är ett faktum.

Och nu är det bara att ta nya tag. En bok till???

1. 
   
   

Om oss och Kulörtvätt

Skrivarsällskapet Gloria Mundi startade vid millenieskiftet. Jag - Maud - hade skrivit ensam länge, och det är ju nödvändigt ibland, men kan samtidigt bli väldigt ensamt. Jag längtade verkligen efter att få tillhöra en grupp med likasinnade. Så kom vi igång och idag är det nog bara Irja Åsling och jag som är kvar från starten. Så tillkom allt eftersom Eva Alexandersson, Eva Grelsson och Margareta Winge. Några andra har kommit och några har gått, vilket har inneburit att åren har vi fem blivit kvar, växt ihop och blivit trygga med varandra. Vi ger varandra konstruktiv kritik och hjälper och stöttar i skrivandet. Alla har vi publicerats i egna projekt, men Kulörtvätt har vi gjort tillsammans.

Hur den kom till? Jo, med tiden hade vi skapat en uppsjö med texter, och vi tyckte själva att en hel del av dem var av god kvalitet. En del plockade vi givetvis bort, det som inte riktigt höll - men dom där bra texterna... dom ville liksom inte ligga still i byrålådan. En dag kläcktes idén om en gemensam bok. Vem som kom med idén är omöjligt att veta idag, vi har alla byggt och lagt till allt eftersom. Namnet "Kulörtvätt" är lite säreget, kan man tänka. Även bokens form är speciell, med flikar med angivande av lämpligt tvättprogram.Vi tänkte som så - att livet är väl ibland som att tvätta egentligen. Viss tvätt är hårt smutsad och ska tvättas med mycket pulver och hett vatten. Annan tvätt får man vara varsam med, kanske t o m handtvätt är på sin plats. Och på samma sätt kan perioder i livet kännas svåra och tunga och till och med hårt smutsade ibland, medan andra perioder innehåller både ömhet och ljuva känslor som bör hanteras med varsamhet.

Den här boken ska läsas av alla som tycker om att läsa. Och den ska vara till inspiration för alla som tycker om att skriva också. Skrivandet behöver inte vara märkvärdigt, men det ska glädja oss, få oss att må bra och ibland till och med förlösa vår smärta. Vi hoppas av hela vårt gemensamma bultande hjärta att du som läser känner igen dej, ler ibland, fäller en tår - och att du - när du lägger ihop boken efter att ha läst den sista sidan - känner att du har fått något gott från oss - till dej!Välkommen till vår skrivarvärld!Dessutom önskar jag dig en härlig andra advent!Kram från Maud

Nu är den här!

Vår bok "Kulörtvätt" finns nu att köpa i bokhandeln.