En ny dag - en ny möjlighet

Jag kom hem med sista tåget igår kväll. SJ-s vana trogen så var det försenat, men vid halvelva satte jag ändå nyckeln i dörren, LYCKLIG över att få komma hem igen. Väskan står och glappar nere i hallen, jag ska väl packa upp så småningom, men just nu ville jag bara återknyta till mitt hemmaliv igen och till mitt inre skrivande. Så jag tog fram min tummade bok av Julia Cameron "Skriva för livet".

Jag citerar:

"På sätt och vis är vår kreativitet inte vår egen angelägenhet. Den är en gåva, inte något som man ska uppnå. Den är inte en uppfinning av vårt ego. Den är i stället en naturlig funktion av vår själ. Vi har som uppgift att andas och leva. Vi har som uppgift att lyssna och skapa. Vi behöver inte speciella pennor. Vi behöver inte speciella rum eller ens en speciell tid. Vad vi behöver, är föresatsen att låta kreativiteten skapa genom oss. När vi öppnar oss för någon eller något större än vi själva, som arbetar genom oss, öppnar vi oss, paradoxalt nog, för oss själva."

Och jag som har så lätt för att tänka att sen, sen ... då när jag har städat ur det där rummet, när jag har lite bättre med tid, och när jag har köpt en ny fin skrivbok för mina anteckningar... då. Då!

Men Julia sätter tummen i ögat. Idag behöver jag bara komma hem och packa upp. Men låt mig bara gå ner i varv, låt mig få upp värmen i huset, ta en promenad i kylan, komma in igen - kanske spela lite Il Divo eller nån annan härlig musik. Sen får vi se vad dagen har att bjuda.
Packa upp, lite städande, lite vila, lite skrivande ...
Jag ser så fram emot den här alldeles nya dagen!
Kram på dej skrivarvän från Maud