Om rädsla

Eva G i våran Gloria-grupp skriver på sin blogg om Birro-framträdandet igår kväll. Hon berättar att Birro avslutade sin kväll med att säga:
"Se dig omkring där ute, det är fler än du som är rädd, som bär hjärtat i sina kupade händer."

Så är det. Rädsla styr ofta ofta. Jag har varit rädd för att säga nej, för att säga ja, för att våga förändra, för att inte våga förändra. Visst har det hänt fler än en gång genom livet. Jag har varit rädd för att våga skriva som jag vill, för att vara i stunden, för att visa mig själv som jag är. Men så fint det är när jag tänker att det där är inget unikt för mig. Vi är nog alla rädda för att visa oss, för det kan ju hända att vi blir pratade om, bedömda, dömda... Fast ärligt talat, det blir vi nog ändå.

Så - när Eva A antog mottot när hon fyllde 50 år: Jag ska ha roligt resten av mitt liv - så hängde jag på. Och om jag ska ha roligt resten av livet, då går det inte ihop med att jag håller tillbaka mig själv för att jag är rädd för vad andra ska tänka om mig, eller säga om mig. Nä! Livet håller ju inte på hur länge som helst, man har ett bästföre-datum och sen kommer obevekligen slutdatum.

Så - för idag. Ska jag vara rädd idag? Nej - idag ska jag boka min skrivarresa till Sevilla, jag ska byta plan alldeles ensam i Madrid - å hjälp. Men mitt mod är lite lite lite större än rädslan och därför gör jag det!!!
Kramar till alla er som är lika rädda som jag - och till alla er som inte alls är rädda också!
Maud