Titthål!

I stället för att rätta svenskböcker vill jag skriva något annat. Jag vill uppleva det där skrivarruset som kommer ibland, när man har en idé och det lossnar.
Maud har skrivit om en del kommentarer vi fått, och jag vill fortsätta på det temat genom att återigen säga att det är lite ångestfyllt att ge ut sina texter till allmän beskådan. Det är svårt att förklara för somliga, har jag märkt, att man inte skriver ur sitt eget liv hela tiden. Självklart öser vi en del ur vår självupplevda vardag, men friheten att skapa personer och miljöer - det är det som är kryddan i tillvaron.
Jag vill också referera till vad Irja sa när vi satt tillsammans och diskuterade texter och utgivning:
"Det är ju som ett titthål man går förbi..." det där man ser och skriver om. Jag kan inte sluta tänka på det, det är så perfekt uttryckt, ett titthål. Så är det för mig. Sen kanske man behöver gräva sig in i det där titthålet och kliva långt in och stanna och leta och känna efter, till slut så har man texten klar för sig. Jag riktigt känner hur det suger i mig att få råka på ett titthål till...

Jag tar en promenad. Man vet aldrig, har man tur så kommer det.
Kram, vi ses på biblan då.
Eva A.